Män i min ålder - Stig Claesson

Boken utspelar sig i tidig november, en natt medan jaget minns personer han saknar.
Muren har fallit och östeuropa demokratiseras. Jagets, som jag tror ligger nära författarens jag, vill inte be om ursäkt för sin kommunistiska dröm.
Han reflekterar över sakernas tillstånd och varvar detta med en resa till Ungern, där han och en lika gammal som han manlig vän har stämt möte med varsin hälften så gammal kvinna.
Så har författaren möjlighet att kontrastera eller jämföra före och efter murens fall, ålderns betydelse, åldrande och död, marknadskrafter, etc.

Man får alltid i Stig Claessons böcker en känsla av att jaget och författaren är densamma. Men jag tror att den inställningen inte är komplikationsfri. Det är ett nog författarjagets grundupplevelser, men med variationer. Man kan nog inte läsa boken självbiografiskt. Hans böcker är för konstnärligt intrikata, eller välavvägda för det.

Den här boken har jag tidigare läst. Från det jag tidigare läste minns jag bara en vacker känsla av vemod. Så upplevde jag det nu också, det är helhetsintrycket, men varje sida innehåller både mer bitska analyser, och otidsenliga åsikter.

Trots allt tycker jag om Stig Claessons böcker. Det är stämningen. Men man får nog bortse från en del åsikter för att verkligen trivas.