Konsten att få rätt - Birger Bergh

En alldeles lysande liten pärla om talekonst - välskriven, underfundig, väsentlig, och utan det latinska eller grekiska fackspråk jag tidigare stött på i genren.
En språkligt briljant bok; och jämbördigt innehåll. Läs den!

Sista boken från Finistère - Bodil Malmsten

Att gå baklänges in i förändringen. Förändringen är enorm.
Alla livsbetingande förändringar är svåra. Och rummet som vi fäster oss vid, vissa gör det mer än andra; om det riskerar att försvinna, - då går tiden plötligt mycket fortare, då bryts allt upp och vi kommer längre ifrån ett då, och närmare mot ett oundvikligt sedan.
Och om man vet att de skall ske: en inre förändring, en demonisering, en skräck byggs upp. Som Job, vars vänner inte sade något, bara satt med honom. Ingenting annat i det svåraste finns att säga. Men så svårt.
Och som oftast: förändringar var som att hoppa med förbundna ögon, men den skrämmande höjden visade sig vara endast en tröskel, och inte den leukadiska klippan.

Priset på vatten i Finistère - Bodil Malmsten

Boken, berättelsen är en spegel mot en spegel; spegelbilder speglade i spegelbilder.

Alice i Underlandet.

Verkligheter som dör när de skrivs, står det i boken.
Illusioner som dör när de lästs.

Mycket bra.

Faktoider - Peter Olausson

Mitt intresse för trivial pursuit-fakta har vaknat till liv igen. Förr om åren lusläste jag till exempel böcker som Antikens historier av Alf Henrikson av två skäl: dels av ren snobbism, eller fåfänga, det vill säga jag ville odla myten och min identitet som kunskapsbemängd, dels eftersom det var mycket roligt i sig - till exempel uttrycket navigare necesse est visste jag inte förrän jag läste om det, att det fortsatte med vivere non est necesse, uttalad som en order över förskräckta sjöman (Pompejus i Kartago på väg hem till Rom). Nå, just det stod nämnt i Antikens historier. Med det visste jag något som ytterst få kände till, och jag kände mig nästan invigd som i ett hemligt sällskap. Dessutom kunde jag vid behov "besserwissra" (vilket jag numera inte är så stolt över). Nåväl!
Sedan en tid (ett par månader) har jag börjat bläddra i mina böcker och hittat gamla fakta jag glömt. Och detta har varit roligt, tro det eller ej, för sin egen skull!
Hittade jag så boken Faktoider. Till min glädje är just exemplet med segling ovan nämnd och utredd i boken Faktoider. Det finns också en hemsida som tar hand om alla bokens och fler faktoider. Se: http://www.faktoider.nu/index.php
Faktoid är ett ganska nytt ord och betyder enligt hemsidan: "en uppgift som ser ut som ett faktum men som inte är det; en känd (hos allmänheten eller i någon specifik grupp) men sällan ifrågasatt osanning, halvsanning och/eller missuppfattning." Se vidare på hemsidan. Så långt bakgrunden. Vidare!

Med min egen beskrivning ovan har jag full förståelse för boken och hemsidan. Men jag saknar i boken (som alltså är den jag har läst, inte hemsidan) en mer fyllig berättelse om faktoiders uppkomst. De liknar ibland så kallade moderna vandringssägner vilka ju Bengt af Klintberg ägnat studier. Eller åtminstone omnämning av sådan forskning. Ty: varje exempel är ganska intressant, varje avsnitt ganska välskrivet, men - givetvis finns ett men - det blir inte mer än ett uppräknande - ingen röd tråd (och jag tycker inte att faktoid som sådan räcker). Och dessutom har jag en känsla av att varje faktoid borde beskrivas antingen kortare, eller mycket längre och i ett mer sammanhängande, med flera faktoider belysta i samma och alltså längre, kapitel. Puh, vilken mening.
Varje avsnitt avslutas föredömligt med referenser och hänvisning till hemsidan - som kan vara mer uppdaterad - men vem skulle orka detta - om man nu inte är speciellt intresserad av just den faktoiden. Och då köper man nog inte boken, utan söker på nätet.

Således, sammanfattningsvis, är mitt intryck att boken inte fullt ut fyller någon funktion mer än att hänvisa till hemsidan, och att ge ytterligare inkomst till författaren. Boken hänger liksom i luften. Visst kan det vara en inledning till begreppet faktoid, men då saknas som sagt mer faktoidens mekanism - varför den har sådan styrka (det vill säga överlever så länge). Men för all del - det var trevligt att läsa den, om än lite långtråkigt. Trots alla exempel händer det inte så mycket genom bokens 380 sidor.

Fjärilen i min hjärna - Anders Paulrud

Vad är det som en sann berättelse har, som en roman inte har?
Ändå har den här boken drag av roman i sig. Vissa tekniska detaljer - det som återkommer i slutet, det som var nämnt i början. Som om hela boken är skriven redan i förväg. Eller redigerad i efterhand.

De korta styckena är för vädjande. De långa berättelserna är välskrivna, som om boken är skriven i förväg, under tiden, men med ett imperfekt insmuget.

Men vad är en roman egentligen. Och vad skiljer den från en sann berättelse. Jag vet inte och det är intressant.

Fjärilen i min hjärna - det är nog ventriklarna han menar. Det är vätskefyllda rum - det vill säga tomrum. En alldeles enkel vädjande poetisk bild, som i slutet glider ihop med andningen - lungcancern.

Alltså, som om boken var skriven redan i förväg. Som om den är en roman. Är jag då lurad?

En kortfattad historik över nästan allting - Bill Bryson

En kortfattad resumé av en kortfattad historik...

En drivet skriven vetenskapsjournalistisk bok, med höga ambitioner men med lägre utfall.

Boken går inte mycket igenom teknik, medicin, etc utan endast de klassiksa vetenskaperna och deras utveckling: universum och dess fysik, mikrokosmos och dess fysik, kemi, biologi, vad vi känner till om jorden och dess historia, och om människan och dess historia.

Behållningen är att man får reda på vid varje tidpunkt i historien vad man visste då, vad man upptäckte och hur man kunde göra det - till exempel, hur vet vi att jordens kontinenter rört sig genom årmiljonerna? Hur kunde man sluta sig till det, vilka fakta hade man, och vilket var motståndet, den rådande uppfattningen? Det blir detektivlikt. Och dessutom ges ofta intressanta, eller roliga, personteckningar av de mest kända forskarna.

Nackdelen med detta, jämfört med titelns ambitioner är att boken blir lite väl mycket kuriosa om personer och historiska situationer, och mindre om vad vi vet och varför. Kanske kunde författaren på något sätt påpeka vad han själv skulle tagit med om han hade haft plats och/eller tid. Fast till hans försvar skriver han redan i förordet att titeln är större än innehållet (men det är också allt).

Boken är läsvärd och allmänbildande. Det är väl bra så!

Den larmande hopens dal

[det här har jag osammanhängande skrivit tidigare. har redigerat åtminstone lite! otroligt bra bok!]

Den larmande hopens dal av Erik Andersson - länk till Bokus.


det blev spridda icke sammanhållna funderingar. jag ville nog egentligen utreda mer än jag har gjort, nedan, men det blir för mycket. när jag läser vad jag skrivit inser jag att mycket saknas, att jag inte lyckas knyta ihop det. men kanske kan det bidra till läsningen.

för övrigt: när boken utgavs recenserades den på kulturnyheterna på SR P1, och det var en kort recension. det enda jag kommer ihåg från den recensionen var att språket i boken ansågs oerhört bra - och att jag blev sugen på att läsa den. varför minns jag inte nu - men det var något i reporterns entusiasm kanske. nog om det. jag läste boken för en månad sedan, ca.

författaren har tydligen nyöversatt tolkien alldeles nyligen.

nu har jag inte texten framför mig. jag borde ha det, för jag som jag minns det är boken full av symboler och gömda hänvisningar här och där.

jag tycker boken liknar pölsan, tex för att språket är precist; det är ytligt enkelt, men boken innehåller mer "på djupet".

bokens budskap tror jag är detta: om man börjar gräva för mycket, och inte förstår att hålla sig inom ramarna hamnar blir man satt på plats. medvetet eller omedvetet handlar de omkring just så.

vidare är ju både tidningen och befolkningen indelade i olika bon. detta är följdriktigt - om de skulle samarbeta vore de för starka. drömmarna pekar ditåt också. givetvis vore det inte troligt att ett bondeuppror skulle bombas till tystnad idag, men förr!
hur är det idag? vilka härskarstrukturer finns på arbetsplatser, i landets organisation, som förhindar allt för stora svängningar?

källaren har en viktig betydelse: källaren i huset där ina bor bör man inte gå ned i. hon varnas för det. källaren hos kollegan där hon hämtar mat. källaren där korrekturet sitter. det är också där hon hamnar till slut.

källaren i huset hon hyr luktar sött. det nämns någonstans att det är gammal sjöbotten (havs-?). någonstans, jag tror i äne, nämns om vatten, om avrinningen, om växthuseffekten - och vart skall allt vatten ta vägen? om torvmossen som kan bli mättad med vatten, om utdikningen. vatten känns viktigt. dessutom regnar det hela tiden, nästan. eller? kan vara värt att kolla upp.

i början av boken kräks ina helt plötsligt. mer nämns inte. men jag tror det hänger ihop med dialogen i slutet. hon är kanske gravid? eller har/skall göra abort? något är det.
hennes fd pojkvän nämner att han trodde nog att det var hon som dragit igång något. också det en ledtråd.

en rolig och viktig episod; när ina och en kollega åker till Äne för att rapportera om översvämningen. han som har ett så underligt namn tycker i sin tur att inas är underligt. han som inte tycker att det är konstigt att hans pappa är från polen (?). han står i slutet av scenen och stampar så det stänker. - det är väldigt likt, i komiken, en scen ur klas östergrens "med stövlarna på" - den när klas ö står i en stängd affär med en blind föreståndare/ägare.

i samma episod nämns något om äne - att det betyder ån som ligger vid byn som ligger vid ån (jag minns inte riktigt nu); en rundgång i ortsnamn som återkommer vid tex bysjön, eller hur det var, och på något annat ställe. rundgången är det man håller sig i? det fasta ingenting.

det känns som om författaren har valt personer och händelser efter ett visst schema/en viss plan - ingenting är slumpartat, allt har en betydelse. drömmarna är viktiga. en dröm handlar om upproret. en om kungamakten, och de fattiga som begår självmord; en dröm om den hedniska kulten, en om falköping, ett gytter av nationaliteter (där gudabilden från annan dröm nämns), ...

fru roos, chefredaktören, är hemlig. det är hon som övervakar allt. jag känner igen det från någonstans. men var (någon film, någon bok...)?

jag tror att dokumentet på slutet, som ina lägger åt sidan (det som kommer upp vart tionde år) är extremt viktigt. just det, det är där ortsnamnen kommer tillbaka. söndra och härska tror jag är något man får ta med sig.
i slutet drar det ihop sig överallt. det antyds att det hålls möten i olika bogårdar (eller vad de heter, de som ligger i centrum).

kanske, kom jag på nu, har tidningen en viktig roll att beskydda befolkningen - att hålla dem delade - för att skydda mot övermakten?

boken är skenbart enkel, skriver jag igen inser jag, men samtidigt undanglidande.

det finns mycket mer som jag inte hinner nu. sammantaget tycker jag att boken är oerhört bra. inte som pölsan, men nästan, nästan. i båda böckerna finns en oerhörd detaljrikedom; som kan tyckas alldeles onödig, men som jag anser ger respektive bok en speciell ton. bedrägligt faktaspäckade, faktaorienterade.

just det; gravarna har betydelse också. det är något med gravar och källare. det ligger en hund begraven...! nä vad dåligt.

---

har nu redigerat lite. det får vara så. vill bara tillägga att mitt förra arbete var organiserat just så här: huvudkontoret i bryssel - och regionerna i europa som rapporterar till huvudkontoret - och regionerna har ingenting med varandra att göra. delvis av praktiska skäl - olika lagstiftning och kultur. men också makt - informationen finns i bryssel och därifrån delar man inte med sig mer än nödvändigt.

---

Sommaren har varit snårig. Jag har dock läst några böcker. Tyvärr var många av dem inte speciellt bra. Här är listan: Millenium-triologin, Linda som i Linda-mordet (GW Persson), Filosofi & Politik (Tännsjö), Daidalos fall (Wolf Biermann), Tabloism (Ingvar Hedlund), Att resa sig upp och gå (Stig Claesson), Den larmande hopens dal (Erik Andersson). Någon mer kanske. Den larmande hopens dal var klart bäst av romanerna. Just den skall jag skriva om i nästa inlägg.

Det var minsann en brokig samling. Men gemensamt ser jag - endast böcker av män! Ajaj.