Den larmande hopens dal

[det här har jag osammanhängande skrivit tidigare. har redigerat åtminstone lite! otroligt bra bok!]

Den larmande hopens dal av Erik Andersson - länk till Bokus.


det blev spridda icke sammanhållna funderingar. jag ville nog egentligen utreda mer än jag har gjort, nedan, men det blir för mycket. när jag läser vad jag skrivit inser jag att mycket saknas, att jag inte lyckas knyta ihop det. men kanske kan det bidra till läsningen.

för övrigt: när boken utgavs recenserades den på kulturnyheterna på SR P1, och det var en kort recension. det enda jag kommer ihåg från den recensionen var att språket i boken ansågs oerhört bra - och att jag blev sugen på att läsa den. varför minns jag inte nu - men det var något i reporterns entusiasm kanske. nog om det. jag läste boken för en månad sedan, ca.

författaren har tydligen nyöversatt tolkien alldeles nyligen.

nu har jag inte texten framför mig. jag borde ha det, för jag som jag minns det är boken full av symboler och gömda hänvisningar här och där.

jag tycker boken liknar pölsan, tex för att språket är precist; det är ytligt enkelt, men boken innehåller mer "på djupet".

bokens budskap tror jag är detta: om man börjar gräva för mycket, och inte förstår att hålla sig inom ramarna hamnar blir man satt på plats. medvetet eller omedvetet handlar de omkring just så.

vidare är ju både tidningen och befolkningen indelade i olika bon. detta är följdriktigt - om de skulle samarbeta vore de för starka. drömmarna pekar ditåt också. givetvis vore det inte troligt att ett bondeuppror skulle bombas till tystnad idag, men förr!
hur är det idag? vilka härskarstrukturer finns på arbetsplatser, i landets organisation, som förhindar allt för stora svängningar?

källaren har en viktig betydelse: källaren i huset där ina bor bör man inte gå ned i. hon varnas för det. källaren hos kollegan där hon hämtar mat. källaren där korrekturet sitter. det är också där hon hamnar till slut.

källaren i huset hon hyr luktar sött. det nämns någonstans att det är gammal sjöbotten (havs-?). någonstans, jag tror i äne, nämns om vatten, om avrinningen, om växthuseffekten - och vart skall allt vatten ta vägen? om torvmossen som kan bli mättad med vatten, om utdikningen. vatten känns viktigt. dessutom regnar det hela tiden, nästan. eller? kan vara värt att kolla upp.

i början av boken kräks ina helt plötsligt. mer nämns inte. men jag tror det hänger ihop med dialogen i slutet. hon är kanske gravid? eller har/skall göra abort? något är det.
hennes fd pojkvän nämner att han trodde nog att det var hon som dragit igång något. också det en ledtråd.

en rolig och viktig episod; när ina och en kollega åker till Äne för att rapportera om översvämningen. han som har ett så underligt namn tycker i sin tur att inas är underligt. han som inte tycker att det är konstigt att hans pappa är från polen (?). han står i slutet av scenen och stampar så det stänker. - det är väldigt likt, i komiken, en scen ur klas östergrens "med stövlarna på" - den när klas ö står i en stängd affär med en blind föreståndare/ägare.

i samma episod nämns något om äne - att det betyder ån som ligger vid byn som ligger vid ån (jag minns inte riktigt nu); en rundgång i ortsnamn som återkommer vid tex bysjön, eller hur det var, och på något annat ställe. rundgången är det man håller sig i? det fasta ingenting.

det känns som om författaren har valt personer och händelser efter ett visst schema/en viss plan - ingenting är slumpartat, allt har en betydelse. drömmarna är viktiga. en dröm handlar om upproret. en om kungamakten, och de fattiga som begår självmord; en dröm om den hedniska kulten, en om falköping, ett gytter av nationaliteter (där gudabilden från annan dröm nämns), ...

fru roos, chefredaktören, är hemlig. det är hon som övervakar allt. jag känner igen det från någonstans. men var (någon film, någon bok...)?

jag tror att dokumentet på slutet, som ina lägger åt sidan (det som kommer upp vart tionde år) är extremt viktigt. just det, det är där ortsnamnen kommer tillbaka. söndra och härska tror jag är något man får ta med sig.
i slutet drar det ihop sig överallt. det antyds att det hålls möten i olika bogårdar (eller vad de heter, de som ligger i centrum).

kanske, kom jag på nu, har tidningen en viktig roll att beskydda befolkningen - att hålla dem delade - för att skydda mot övermakten?

boken är skenbart enkel, skriver jag igen inser jag, men samtidigt undanglidande.

det finns mycket mer som jag inte hinner nu. sammantaget tycker jag att boken är oerhört bra. inte som pölsan, men nästan, nästan. i båda böckerna finns en oerhörd detaljrikedom; som kan tyckas alldeles onödig, men som jag anser ger respektive bok en speciell ton. bedrägligt faktaspäckade, faktaorienterade.

just det; gravarna har betydelse också. det är något med gravar och källare. det ligger en hund begraven...! nä vad dåligt.

---

har nu redigerat lite. det får vara så. vill bara tillägga att mitt förra arbete var organiserat just så här: huvudkontoret i bryssel - och regionerna i europa som rapporterar till huvudkontoret - och regionerna har ingenting med varandra att göra. delvis av praktiska skäl - olika lagstiftning och kultur. men också makt - informationen finns i bryssel och därifrån delar man inte med sig mer än nödvändigt.

---