Att gå baklänges in i förändringen. Förändringen är enorm.
Alla livsbetingande förändringar är svåra. Och rummet som vi fäster oss vid, vissa gör det mer än andra; om det riskerar att försvinna, - då går tiden plötligt mycket fortare, då bryts allt upp och vi kommer längre ifrån ett då, och närmare mot ett oundvikligt sedan.
Och om man vet att de skall ske: en inre förändring, en demonisering, en skräck byggs upp. Som Job, vars vänner inte sade något, bara satt med honom. Ingenting annat i det svåraste finns att säga. Men så svårt.
Och som oftast: förändringar var som att hoppa med förbundna ögon, men den skrämmande höjden visade sig vara endast en tröskel, och inte den leukadiska klippan.
Leta i den här bloggen
torsdag 27 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar