Fjärilen i min hjärna - Anders Paulrud

Vad är det som en sann berättelse har, som en roman inte har?
Ändå har den här boken drag av roman i sig. Vissa tekniska detaljer - det som återkommer i slutet, det som var nämnt i början. Som om hela boken är skriven redan i förväg. Eller redigerad i efterhand.

De korta styckena är för vädjande. De långa berättelserna är välskrivna, som om boken är skriven i förväg, under tiden, men med ett imperfekt insmuget.

Men vad är en roman egentligen. Och vad skiljer den från en sann berättelse. Jag vet inte och det är intressant.

Fjärilen i min hjärna - det är nog ventriklarna han menar. Det är vätskefyllda rum - det vill säga tomrum. En alldeles enkel vädjande poetisk bild, som i slutet glider ihop med andningen - lungcancern.

Alltså, som om boken var skriven redan i förväg. Som om den är en roman. Är jag då lurad?