Är detta mytologiserande av den välbekanta barndomen. Ja, och att man måste sammanlägga allt. För att bli fri? Så har jag själv gjort, och olyckor blivit mer och mer förklarade. Kan man genom att lägga samman bli fri? Är det här ett försök?
Jag läser samtidigt Ett annat liv, och de två tillsammans blir ett, och jag sammanblandar kanske fakta från dem. Men avsikten. Kanske skriver jag mer efter att ha läst klart biografin.
Att förklara sig fri. Det går runt för mig. Vart leder det? Och den logiska luckan till där jag är nu: att acceptera de känslor, tankebanor, neurologiska banor som finns, att bryta de invanda processerna genom att se dem, men inte vara dem. Det gör ont som i bröstet, och lindringen - var är den?
Boken Kapten Nemos bibliotek skrevs enligt biografin just i uppbrottet från alkoholism. Finns någon upplysning i det? Eller är det endast en annan form av beroende?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar