Kanske visste Bruce Chatwin att han snart skulle dö - han var smittad av hiv (då htlv3), och hade rest runt världen i jakt på sin egen vilja till förflyttning.
Han beskriver i boken en resa i Australien. Men hans syfte är att använda aboriginernas sånglinjer som utgångspunkt för sin teori om människan formad av hotet från rovdjuren. De grupperar sig, försvarar sig, och vänder sitt försvar utåt. De vandrar, efter mat, vatten, men också då incesttabut är starkt i alla kulturer. Det borde ha varit så, även då.
En lysande reseskildring, förvandlad till en personlig teori, ej hållbar, förvisso intressant. Synd att min version av boken har alla hans gamla anteckningar i sådan kursiv stil att den inte går att läsa. Och de är för många, ett lapptäcke, så svåra att tro.
En lysande reseskildring, ett gytter av teorier, anteckningar, en sammanlagd fråga: vad var det du ville? vad var det jag läste? Synd - boken kunde ha blivit så mycket. Och ändå är den bra, och Bruce Chatwin en av mina absoluta favoritförfattare.
Leta i den här bloggen
fredag 6 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar